... ner en våning. Blir bra när man har vuxit till sig så man kan kolla ut genom förnstret. Det tog några timmar innan vi vande oss, men kennelpojken gjorde två rum, så nu känns det ungefär som förut. Vi har nu ätit vanlig mat i flera dagar och det blir godare för varje dag, och det syns ju på oss,  ser ut som vi har lera över hela kroppen.  Kennelmamman torkar så gärna för då kan hon smyga till sig en liten puss.

Vi fick en bur att sova i, men som vanligt så kröp mamma Nimba in där. Det brukar hon göra, har hört det från våra storasyskon.

Våra storasyskon, de fick minsann vara ute hela dagarna när de blev lite större, men så verkar det inte blir för oss, kanske lika skönt de, när det är så himla kallt.

Kennelmamman tycker att vi blir mer och mer lika våra storasyskon. Hm, kanske man blir lika stor som Olle, Buddy, Ebba och Dezzie. De vore nåt.

  Tant Rosa

Tant Orange på strövtåg 

Mamma Nimba njuter av en stunds vila med sina valpar. 

  Tantligan har ätit, dags för bad.

  Nä, tror vi vilar en stund först.

Jag tänker i alla fall bada, eller kanske dricka.

Grabbgängets tur.

Farbror Beige ensam herre på täppan.

Behöver nog sova ett tag.      Grabbarna röd och blå tog över skålen.

     Tant Lila tar sig en tupplur.

Någon ligger på Tant Orange 

  Någon sover på Tant Gul

  Hela gänget

Åh, så himla söt. 

Tant Rosa tar sig en tupplur. 

Mamma Nimba tar sig en tupplur. 

Farbror turkos och Tant Rosa   

  Farbror Turkos och Tant Gul.

Farbror Beige och Farbror Röd 

     Hela gänget.

Hela gänget.