... de små änglarna, kommer att få det jättebra hos sina nya ägare, som också har lite mer tid för var och en av dem. Man känner lite dåligt samvete för de stora hundarna, för de är vana vid all uppmärksamhet, men snart är det semester och då har valparna lämnat och allt blir som vanligt, förutom att man har fem stycken till att bry sig om.

Nimba lyssnar hela tiden efter sina valpar, undersöker och kollar att allt är bra med dem, och har varit lugn och sansad hela tiden. Hon skulle inte ha något emot att få åka med kennelpojken och träna en stund, för nu klarar sig valparna längre och längre tid, men det får vänta ett tag till.

När valparna har lämnat så är det dags att börja med arbetet inför lägret. Det är tur att man har gått i pension, och att Nimba tajmade sin nedkomst däremellan och lägret, så man har haft tid för en valpkull. Det bådar ju gott för ett fortsatt Riesenläger, när två i kommittén satsar på uppfödning, och självaste lägergeneralen och riesenlägrets första brudpar, som också har varit med sedan lägret startade, köper nya valpar.

Vi hoppas förstås att det finns nya friska krafter, som vill satsa på denna fantastiska gemenskap bland riesenägare, som lägret medfört. Det är en fin sammanhållning mellan riesenägare, oavsett var man har köpt sin valp, och det har nog lägret bidragit till, och vi hoppas att de som inte har möjlighet att komma i år bland valpköparna, kommer nästa år i stället.

Se så lång jag har blivit om jag sträcker på mig. 

Bäst att jag sätter mig här och kollar in läget när den andra flockmedlemmen bara ska ligga i knät när Tobbe kommer.  

 Nu är det Lilla My som släpar omkring på 45:orna... 

 ... och efter de så måste hon vila en stund. 

Det är jobbigt att få presenter, och det tar lite tid att gnaga på dem,  men morsan väntar gärna, så hon kan sno dem.

Nu har jag piggnat till igen. 

 Här brukar vi gömma oss, så inte kennelmamma ska hitta oss. 

Det här är  lille O?..  

 och det här är Lille O, som ska hjälpa kennelpojken...

 ... men då kom morsan och kollar att allt går rätt till. 

 Bäst att jag lär mig av morsan hur det ska gå till när man ska vila.

Tur att inte matte planterade blommor här, för då kan jag sitta här och ha koll på mina änglar.  

 En liten puss kan aldrig vara fel, men...

... jag måste nog slicka rent filen på nosen först, för det verkar vara mycket kvar. 

 Kan ingen hjälpa mig? 

 ...eller mig... 

 ...eller kanske mig?...

 ...eller Lille O?

 Snart lär jag mig lyfta på benet. 

 Ganska lugnt och skönt här, jag tror inte att hon kan hitta mig.

 

Eva N. Jonsson

31 maj 2009 15:50

Ja nog undrar jag också vem som kommer att heta AngelRiesens A Ztar To Galantens, det är ju bara en vecka kvar.
Kram Eva o skäggen

http://www.svartagalantens.dinstudio.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... han e så himla snäll och lär oss allt han kan. Nu e det full rulle hela dagarna, och vi springer jättefort. Nästa vecka så ska vi ut och åka bil och åka till stora skogen för första gången, och sedan så sker den stora flytten. Idag hoppas vi på a...

...men i morse kunde vi bara vara ute några timmar innan det började regna. Det verkar klarna upp nu, solen är framme, och snart ska vi äta och efter det så ska vi få vara ute igen. Oj, oj, oj vad vi sliter och river i varandra, här fattas det inte t...

... både vad gäller den fysiska utvecklingen och att få träffa så många trevliga valpköpare. Tänk så konstigt att det är så många som vill ha just oss. Det var ju inte utan att man fick ta sig en power nap emellanåt.   Vi fick skjuta på flytten d...

Det händer nya saker varje dag, och ibland varje timme, och man upphör aldrig att förvånas över den snabba utvecklingen av små hundvalpar. Nu har de börjat busa med varandra, tänderna har kommit, och de har börjat äta fast föda. En del somnar i matsk...

... den sista veckan har det hänt så mycket med valparna. I går så klättrade två ur valplådan, de skäller, morrar, biter i varandra och förstås sover väldigt mycket fortfarande. De ökar bra i vikt, och Jessie lyssnar och har koll på dem, men hon ligg...